Hus

Hus från svunna perioder i livet har en otrolig förmåga att ta en tillbaka i tiden de gånger man har vägarna förbi. Jag har hunnit flytta runt ganska mycket inom Västerås i mina dar. Därför har de där nostalgihusen kommit att bli tvåsiffriga i antal. Och varje gång jag går förbi just ett sådant känns lika speciellt. Säbygatan, och huset där, bjöd t.ex. på en akustisk gitarr som någon hade fått för sig att lämna efter sig i soprummet. Det var inget fel på den och ser jag huset med mitt fönster, såhär en tio år senare, kan jag fortfarande höra det där gitarrspelandet.