Bakom kulisserna

Kanske ligger det lite nära till hands att tro att detta hus skulle stå i lugn och ro någonstans ut i bushen så långt bort från rörelse och civilisation som det bara går. Men, nejnej... där finns trafiken, avgaserna och skräpet i vattnet precis som på andra skrikiga platser. Åt andra hållet, ett stenkast bort. Men det syns inte.

[Bloggare Johan har gått till sjöss, fram till februari nån gång, och befinner sig någonstans på Atlanten just nu. Men med lite tur kanske han lyckas fånga något på bild därute, och mejla över, lite längre fram]

Alternativ

Tydligt skyltande är bra. Och är lokalsinnet dåligt är det ääännu bättre med alla pilar och alternativ.

Ryggtavlor

Du får säga vad du vill för ingen lyssnar ändå.

Hus

Hus från svunna perioder i livet har en otrolig förmåga att ta en tillbaka i tiden de gånger man har vägarna förbi. Jag har hunnit flytta runt ganska mycket inom Västerås i mina dar. Därför har de där nostalgihusen kommit att bli tvåsiffriga i antal. Och varje gång jag går förbi just ett sådant känns lika speciellt. Säbygatan, och huset där, bjöd t.ex. på en akustisk gitarr som någon hade fått för sig att lämna efter sig i soprummet. Det var inget fel på den och ser jag huset med mitt fönster, såhär en tio år senare, kan jag fortfarande höra det där gitarrspelandet.

En föränderlig värld

I den här stan, på det här varvet, byggdes -78 världens då största farkost: T/T Nanny. Lika lång som Empire State Building är hög och bred som en normal fotbollsplan är lång, med kapacitet att ta ombord en halv miljard liter olja. Kanske är man lokalpatriot, men hon känns som hela den svenska industrins skapelsekrona.

Sju år efter sjösättningen föll den feta bockkranen rätt i backen och jag stod i Skeppsviken på andra sidan fjorden och såg på. Varvet gick i graven och sedan fick vi bankkris, IT-bubbla, servicesamhälle och medelklass. Arbetarna vet väl fortfarande inte vart dom ska ta vägen.

Jag åkte förbi där för inte så längesen för att se vad som fanns kvar. Skenorna till kranen låg där än, en pollare håller en bogserbåt vid kaj, lite järnskrot - annars inget. Bara öde och tyst.

Det gick fort för Sverige hit..

En tidig sommarmorgon 2007

Fokus?

Under vår och sommarhalvåret brukar nätter och tidiga mornar kunna bli sömnlösa. När ljuset väl träffat fönstren, och man fortfarande varit vaken, har oftast varken persienner eller rullgardiner här fått min kropp till att slappna av och somna in ordentligt. En tidig julimorgon förra året var just en sådan. 

Att sitta still och hålla sig inomhus blev till ett alltmer stigande "nej". Tillsammans med en islatte tog jag med kamera och gav mig ut i gryningen. Cykeln rullade på. Fåglar livade, flygfän surrade och en och annan hare hoppade omkring men annars låg vägar och annat totalt öde. En rabatt som såg...lite härjad ut fick mig att stanna till och ta en av de första bilderna med, på den tiden, nya kameran. Det här med "inställningar" och "fokus" hade jag ännu inte förstått mig på alls - vilket bilden, och blomman närmast, kanske avslöjar.

Motortvätt

Strax bredvid ett varmt garage hittade jag en 54-årig övergiven sovjet med behov. Jag visste inte ens att man hade byggt annat än ultrafula Lada i det landet. Kunde ju bli något vackert av det här, javisst? Växellåda, bromsar och motor fungerar minsann felfritt får jag berättat. Och titta, kromen blänker som ny bara man gnider lite på den! Synd att bara skrota.

En sädesärla hade byggt bo under huven vid batteriets plats och under handskfacket hängde ett stiligt getingbo. Bevisligen en trivsam pärla, väl värd att kanske inte bara pumpa däcken på och vaska av topplocket. Men så slår huven igen och jag får ett resignerat leende. Vi tar det imorgon va?

 Den gamle sovjeten har nog slumrat in för gott..

Ruggiga vinterträd

Ibland slår det en att antalet kategorier av träd finns i lika stor utsträckning som antalet olika individer av människor. Somliga ger intrycket av lugn och trygghet medan andra representerar allt annat än ro. En del är vackra och välbärgade medan vissa står där kala, skrikiga och angripna av kyla och mörker. Och vinter.

Utrensat

Skulle se på båtar på museet. Fann ensam dam i tankar. Finns små smulor fortfarande på borden? Var det bara hos farmor och farfar som gammal kärlek aldrig rostade?

Förord

Två människor som tycker om att blixtra omkring med sina fotoapparater har låtit slå sina kloka huvuden ihop till att göra något gemensamt av det. Följ dessa kameralinsers liv och dagar.